We don’t know with what beverage William Lassell may have celebrated his discovery of Neptune’s moon, Triton, but beer made it possible.
Lassell was one of 19th century England’s grand amateur astronomers, using the fortune he made in the brewery business to finance his telescopes. He spotted Triton on October 10, 1846 – just 17 days after a Berlin observatory discovered Neptune.
Arkiv för april, 2009
Funny fact of the day
I Love Cum.
Topp tre pinsammaste språkmissarna:
1.

2. Swedish construction company Åke Larsson Byggare tried to break ground in the states. With their logo, a working beaver they used the slogan ”The Swedish beaver comes to town”. Don´t know if they were hired or if people asked for prices…
3.

Eller så kan man kolla på ”nova Awards” av vilka hälften förmodligen är rena skrönor
Vi vet alla att det är ett faktum, men vi talar sällan om det; Skandaler gör folk fula. Det börjar med de tillrättalagda fina pressreleasekorten, fortsätter med några papparazzikort och sedan BAM! efter första skandalen så börjar tidningarna att publicera de där riktigt konstiga korten. Korten som de fångat i förbifarten när personen försöker kränga en dubbel korv med bröd på fyllan, klockan fem på morgonen. Sminket har sedan länge smetats ut till en tvättbjörnsimitation, och kjolen är instoppad i strumpbyxorna. Man kan nog se vart i karriären folk befinner sig beroende på vilka sorts kort som publiceras på expressen och aftonbladet…
Så här fin var Britney ett tag…

Såhär ful blev hon efter första stora skandalen:

Så här gemytlig ser Lars Danielsson ut när han själv får bestämma:

Men såhär rödflammig och betryckt är han när andra får bestämma:

Så här kompetent ser Pär Nuder ut när han är GP:s guldgosse:

Glädjen när han tror att han har halva inne på statsministerposten efter GP.

Men så här ful och ledsen blir han när han stabbar Mona/(s) i ryggen:

Och sist men inte minst, så här fin var Schenström:

Så här ful blev hon av en middag med en journalist och några glas vin:

Tllägg: På självaste nationaldagen blev vår landslagstränare ful. Ack och ve.

Arkivbild: Bildbyrån
Så här ful blev han i GP.
Mr. Obama told the French (the French!) that America ”has shown arrogance and been dismissive, even derisive” toward Europe. In Prague, he said America has ”a moral responsibility to act” on arms control because only the U.S. had ”used a nuclear weapon.” In London, he said that decisions about the world financial system were no longer made by ”just Roosevelt and Churchill sitting in a room with a brandy” — as if that were a bad thing. And in Latin America, he said the U.S. had not ”pursued and sustained engagement with our neighbors” because we ”failed to see that our own progress is tied directly to progress throughout the Americas.”
Nation for marriage heter organisationen som har gjort vårens mest omtalade och parodiserade reklamfilm i USA. Man hade tänkt köra kampanjen senare i vår, men beskedet att Vermont’s folkvalda pushat igenom möjligheterna för homosexuella i delstaten att gifta sig fick organisationen att se rött och tidigarelägga sin kampanj.
I grund och botten är det här en generationsfråga, den äldre amerikanen visar ett markant motstånd mot att homosexuella skall få gifta sig medans den yngre amerikanen visar ett överväldigande stöd för giftemål oavsett kön.
I Europa har våren haft ett helt annat hett ämne, upphovsrätt och fildelning. Även här kan man skönja ett mönster. De unga, de som förstår tekniken och marknaden är för en anpassning till en ny marknad. Medans den äldre generation stretar emot, vill behålla den gamla marknaden och låter sig förföras av lobbyister.
Vad har de två då gemensamt förutom likheten i generationsfrågan? Lobbyism. 2008/09 kommer att kommas ihåg som de åren då det blev pinsamt uppenbart att svenska rättsväsendet är lättpåverkat av lobbyism. I ett stort perspektiv är det en oskuld av samma dignitet som den oskuld som försvann vid Palmemordet som nu går förlorad. Och lobbyismen kommer ifrån samma land som reklamfilmen ovan. Är det verkligen mot den sortens politik vi vill gå?
Värst i jävigheten kring Pirate bay rättegången tycker jag ändå att Domaren Tomas Norströms inblandning i Banhof tillslaget är. Ett ensamt medlemskap i en förening gör ingen sommar, men sammanlagt med tidigare rättshaverier i samarbete med Pontén gör det hela till en ordentlig rättsröta i äkta bastuklubbs anda.
När Hollywood stinker som dynga…
När Hollywood stinker som dynga så låter de bli att betala hundratals FX/CG graphics artister. Frågan är kanske vad som var värst, företaget som inte betalade eller kritikerna som ignorerar när sådant här händer. Det är tydligen inte en engångsföreteelse…
För ett halvår sedan skrev jag bloggen ”Ta er i brasan, Matton” där jag ondgjorde mig över att jag inte fick min beställning skickad trots kontakt med Mattons kundtjänst, utan enbart en massa säljmail som inte gick att avbeställa. Sedan mitt inlägg har jag mailat till Matton ett antal gånger, jag ringde dem och jag SMS:ade även till den som är registrerad som VD via ratsit. Till sist KO anmälde jag att man inte kunde avbeställa deras kräng-mail.
Inget av det hjälpte.
Till sist lade jag ett blogginlägg på Cap och Design. Det var ett ganska sansat inlägg iallafall med tanke på att jag vid det här laget var hjärtligt trött på mailen. Men jag använde ordet ”spam” och det orsakade tydligen starka känslor på Matton. Att någon som försökt beställa av dem men inte fått vare sig beställning eller besked om vad som hänt utan enkom en ofrivilligt massa mail där man erbjuds fler varor kunde uppfattas som spam verkade vara för dem obegripligt.
Men, för att göra en lång historia kort, numera får man besked om Matton vill ha ett annat betalningssätt (vilket tydligen var anledningen till att min beställning aldrig dök upp) och de har lovat att fixa så att man kan avanmäla sig från deras email utskick. Ett litet minus för öppningen av deras kommentarer där man lämnade ut delar av min kundhistoria i direkt strid med sin egen sekretesspolicy, men ett stort plus för att de tog tag i sakerna och fixade det.
Två artiklar som gör mig glad
Unni Drougge ger bort sin bok på pirate Bay och Emil Jensen ger bort hela sin musikaliska produktion.
Ett klart bevis på att man inte behöver pilla på upphovsrätten för att artister själva skall ta tag i saken och omhulda den säljrevolution som internet kan innebära. Och så till sist, en artikel av Anna Troberg, om hur hon är besviken på Guillou. Du är inte ensam Anna.
Stormen i den svenska ankdammen.
Det finns nog få marknader som är en sådan ankdamm som Sveriges reklammarknad. Två tidningar bevakar ankdammen, Resumé och Dagens Media. Dessa två tidningar tog ett tragiskt glädjeskutt när hösten inleddes med en hederlig skandal. Storåkers-härvan hade allt, fifflande skumrask och porr. Under dagen har man inte skrivit om mycket annat än den senaste svallvågen i ankdammen, den klassiska ”Greve sköt neger med jaktgevär” fick en modern version när ”Reklamare sköt Greve med habegär”. Det dröjde inte länge innan alla visste vem den anhållna 38-åriga reklamaren var, twitter var väl en bidragande faktor i spridningen. (I skrivandets stund är killen släppt och ja, jag erkänner glatt och villigt att jag håller tummarna för att han är oskyldig.) Själv längtar jag dock efter lite mer sex drugs and rock’n roll magplask i dammen.
Segregerat boende…
Det pratas, med all rätta, en hel del om segregation vad det gäller boende. I mina ögon finns det två saker man behöver göra;
1. Återinför bostadskö. Iallafall i Göteborg har det spårat ut totalt. Har du ett utländskt namn så får du inte en central hyresrätt ens av kommunala bostadsföretagen. När jag kom till Göteborg för tio år sedan erbjöds jag att köpa ett hyreskontrakt i en fastighet ägd av kommunen. Personen i fråga hade en bekant som jobbade på det kommunala bostadsbolaget och kunde skaffa ett schysst kontrakt för 50 tusen. Jag antar att priset har gått upp sedan dess. Det är inte acceptabelt. I bostadskön skall de uppgifter som tyder på en utländsk härkomst (dvs främst folks namn) vara otillgängliga för de kommunala bolagen när de erbjuder visningar. Om det upprepade gånger finns visningar där den enda som heter Svensson får lägenheten, då kan man ta tag i problemet.
2. Tvinga in en blandning av hyresrätter bland nybyggnationer av bostadsrätter. De som kan betala för en central lägenhet skall kunna göra det. Medans det samtidigt skall finnas möjlighet även för de som inte kan hosta upp några mille.
Det finns säkert mycket mer att göra. Allt jag vet är att det skulle vara väldigt trevligt att få lite vanligt folk i min trappuppgång. Högfärdiga tanter med minkpäls som förfasar sig när de ser någon under 25 börjar gå mig på nerverna. En av mina grannar hyrde ut sin lägenhet medans han var utomlands och jobbade, en av granntanterna ringde bostadsbolaget och förfasade sig över att det fanns ”skumt folk med sånt där ovårdat rastahår” på grannens balkong.
I min tråkiga helsvenska trappuppgång så är det inte ungdomar eller invandrare som gör mig mörkrädd…