Göran Persson ger politikerna bakläxa.

För drygt åtta år sedan röstade svenskarna nej till medlemsskap i den europeiska monetära unionen och socialdemokraterna har inte varit särskilt pigga på att Sverige ska delta i den nya europakten. Men nu går förre statsministern Göran Persson till angrepp och menar att Sverige inte kan kosta på sig att stå utanför.

”Vi har aldrig någonsin haft bättre förutsättningar för en internationell demokrati och då lämnar vi walkover, det är farligt”, säger Göran Persson till Newsmill.

-DN

Nej Göran Persson. Svenska folket röstade nej till dig.
Vad det gäller den ekonomiska politiken så gillar jag uttrycket ”rätt person på rätt jobb” och tog därför en titt på GP:s cv.

Utbildning;
1969
Tar studenten (Teknisk linje)
1969-1971
Studier vid Högskolan i Örebro
(Oavslutade studier med bla. statsvetenskap)

Mer om Görans Bildningsnivå här; AB
Kära Göran, nu när du inte längre har Bosse Ringholms solida 9-åriga grundskoleutbildning att förlita dig på kan du inte bara nöja dig med att sälja din integritet som lobbyist till vapenmakter? Vi förstår att det är en öm tå att vi röstade nej till dig den där Septemberdagen 2003. Men det är ok, du har fått din nisch, du blev inte EU:s president utan en fet lobbyist.
Det är behjärtansvärt att du försöker skaffa dig en plattform för att propagera kring EU:s ekonomi men se lite nyktert på det nu; RÄTT person på RÄTT plats. Rent kompetensmässigt.

När ekonomi är det enda vi ser.

Året är 1986, platsen är ett litet klassrum i en gudsförgäten håla i småland. Den gråhåriga lärarinnan, låt oss kalla henne Margaretha, tittar nitisk över skalmarna på sina glasögon. ”Men lilla vännen!” utbrister hon med en förfinat sarkastisk ton som bara barn förstår, ”Det här är ju helt fel!”
Eleven, som några veckor tidigare hade vaknat en lördagsmorgon och blivit ledsen över att lördagsmorgon och tecknat var inställt för att någon behagat skjuta en annan person i en stad som kallades ”Stockholm”, tittar förläget ner på sina urklipp om mordet och mumlar något om att hon inte förstår. Hennes utklipp handlar ju om politikern. Lärarinnan fnyser åt eleven och vänder sig till pojken i bänken intill. Han har med sig ett tummat idolfoto på en man i joggingoverall som löper över en klipphäll. ”jag har med mig den här bilden, som visar vilken sportig och aktiv och bra man han var” säger pojken triumferande. Lärarinnan börjar salivera av ren och skär upphetsning över hur väl indoktrinerad odågan till pojk kunnat bli. Med stolthet i blicken sätter hon fast kortet på den anslagstavla som sedan det omtalade mordet har utgjort ett litet altare till politikers liv och gärning.
9 år senare möter eleven läraren som sitter i andra änden av spektrat, läraren som pratar om den fria tänkande individen och om planekonomi och kommunism som roten till all ond låg kvalitet. Den, vid det här laget ganska luttrade eleven, suckar och önskar att hon kunde sätta Margaretha och den nya läraren, låt oss kalla honom Gunnar, i samma rum och låta dem slåss om saken istället för att försöka övertyga eleverna om vad som är rätt.

Okej, nog med dagbokssvammel. Till poängen, vi har gjort upp med vårt förflutna kring kommunistiskt ekonomiskt tänkande. Planekonomi ger dålig kvalitet. Vi har dunkat varandra i ryggen över hur väl vi tagit till oss experiment kring ekonomi och produktion gjorda av amerikanska forskningsinstitut. Nu är det dags att ta tag i vad som spelar någon roll i vårt moderna samhälle;

Hur jakten på lägsta pris igenom offentliga upphandlingar är lika produktionshämmande och av samma ondo som planekonomi.

Senaste exemplet arbetsförmedlingen som upphandlar kvalificerade tolkar för 118 kr/h. Det är kanske ett undantag som bekräftar regeln så låt mig istället prata om det enskilda företag som bevisar att offentliga upphandlingar är ren och skär ondska: Tieto Enator. När en kommun behöver samordna sina tjänster, när en bank vill lägga ner kontor och skicka kunderna till nättjänster, när någon kommer på den brillianta iden att digitalisera recept. Då är enator där. Trogna med lägsta budet.
Att de sedan har underbudat så infernaliskt att de sedan inte kan drifta sina tjänster utan att halva sveriges digitala infrastruktur står stilla ibland är något som man lyckas sopa under matten, iallafall just nu.

Jag vill skylla alla dåliga upphandlingar på inkompetens. Dåligt skrivna underlag för upphandlingar och beslut som fattas av dåligt insatta människor. I vårt moderna samhälle har planekonomins ”produktion = bra” omformats till kapitalistisk sparivers ”billigt = bra” utan hänsyn till det faktum att man får vad man betalar för.

Lögn, förbannad lögn och statistik.

Ett inlägg till om DN:s politiska statistik artikel, den var för bra för att bara släppa. Så här ser bilden ut;

Det finns allsköns slutsatser att dra, men för att citera herr Twain; ”Det finns tre sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik.” Jag skulle ändå vilja passa på att publicera en kontrasterande statistikbild;

Bilden ovanför är föräldraralliansens grundskoleindex för 2007. Röda områden är skolor med dålig statistik, gröna med bra.
Här är det säkert alltför lätt att försöka överföra sista bilden på valfri väljarstatistik och säga ”Voila! Jag har stöd för mina åsikter!” Men innan vi gör det så kanske vi bör konstatera en sak; De två saker som överensstämmer bäst är moderaterna och folkpartiet och de röda områdena i den sista bilden. Den sista bilden är också gjord 2007, året efter att (S) förlorade sitt järngrepp om Sverige.
Så vi avslutar med en bild till, grundskoleindexet från 2011:

Det finns säkert väldigt många slutsatser att dra av det här på en helt annan nivå än att jämföra färgglada bilder. För mig väcker det en hel del frågor. Hur kan en hel del norrländska kommuner gå från gröna till röda på en mandatperiod? Kan bilden för 2007 vara en bidragande orsak till valförlusten för (s)?
Den slutsats jag väljer att dra är att skolan är alltför viktig för att man skall lämna det till kommunerna. Det är i en nations intresse att skolor över hela landet utbildar med samma höga kvalitet. För människorna på skolorna kan vara hur kompetenta som helst, det spelar ingen roll när penningpungen till löner sätts av en politisk institution som kan ändra sig med några års mellanrum.
Det borde vara en regerings förbannade skyldighet att se till att statistiken inte ser ut så här.

The political S.E.P-field.

Somebody Else’s Problem (also known as Someone Else’s Problem or SEP) is an effect that causes people to ignore matters that are generally important to a group but may not seem specifically important to the individual.

-Wikipedia

An SEP is something we can’t see, or don’t see, or our brain doesn’t let us see, because we think that it’s somebody else’s problem…. The brain just edits it out, it’s like a blind spot. If you look at it directly you won’t see it unless you know precisely what it is. Your only hope is to catch it by surprise out of the corner of your eye.
The technology involved in making something properly invisible is so mind-bogglingly complex that 999,999,999 times out of a billion it’s simpler just to take the thing away and do without it……. The ”Somebody Else’s Problem field” is much simpler, more effective, and ”can be run for over a hundred years on a single torch battery.”
This is because it relies on people’s natural predisposition not to see anything they don’t want to, weren’t expecting, or can’t explain.

-Douglas Adams

Så vad har vi för ”S.E.P. fields” i vår lilla ankdamm? Det gamla vanliga, papperslösa flyktingar, misshandlade ungar, alkoholiserade eller beroende människor i ansvarsställningar, romer, sadistiska idrottsföräldrar (det här är en bubblare, uppsalapappan gör sitt tappra försök att göra det till en riksangelägenhet.) Och sist men inte minst svenssonrasister. De där mysiga grisarna som sitter hemma i soffan med en folköl i handen, efter att ha jobbat sin hårda dag på bruket eller svettats över valfritt TV spel för sin a-kassa och svär åt TV:n. De människor som behöver sitt hat för att klara dagen. De har alltför länge svävat i ett SEP-fält och nu, tack vare en norsk tragedi, börjat bli var mans, eller kvinnas, problem.
DN publicerade idag en artikel som med all önskvärd tydlighet och med färgglad grafik förklarade vårt svenska politiska SEP-fält. Själv har jag aldrig sett en bättre anledning till att starta föreningen spettet i verkligheten.