Arkiv för september, 2009

12
Sep
09

EU delegationen kan stanna hemma och få en klar bild

Om Eu delegationen hade stannat hemma i Europa och slått en pling till Amnesty hade de sluppit åka ända ner till en Mugabue-censorerad utflykt i Zimbabwe. Där hade Amnestys omvärldsbevakare med focus på bla. Zimbabwe berättat om hur spelet med uttalande om ”vitingar” bara är just ett spel för gallerierna. Ett spel för att undvika focus på att det i Zimbabwe inte längre spelar roll om du är vit eller svart, du riskerar att bli tagen som slav och satt att jobba i diamantbrytningen bara du bor på fel sida av landet. Diamanter som smugglas till sydafrika, får certifikat som sydafrikanska och säljs till västerländsk industri. Med Mugabe som shona och
Tsvangirai i Bulawayo finns det få som ser om de i trakten kring Mutare.

Problemet är inte enkelt, Mugabe var en gång en god man. Den stora räddaren. Ledaren av den andra chimurengan, frihetskriget. Han vaknade inte en morgon och var ”ond”. Han vaknade en morgon och insåg att hans folk var trött på att 2% av befolkningen, den vita befolkningen, ägde 45% av marken, den bördiga marken. Svarta Zimbabwier hade fått ett styre av folket men de var fortfarande egendomslösa slavar. Det gör inte de vita godsägarna onda. Möjligtvis lite taktlösa när de höll sig till sina ”white only” salonger och golfklubbar. Och där har Mugabe delvis rätt när han skyller på Britterna. Jag säger ”delvis” eftersom det är historia, och en orsak, som används som ”scapegoat” för att den första svarta presidenten i Zimbabwe misslyckades med sin uppgift.

Jag har inget givet svar på vad som är bra och vad som inte är bra i det här. Möjligtvis skulle man kunna önska att man förde officiella samtal med just människorättsorganisationer och gjorde det klart för Mugabe att biståndspengar inte kommer att flöda in i landet bara han tar emot en EU delegation. Möjligtvis skulle man kunna önska att man istället åkte till Mocambique för att förhandla om möjligheter att hjälpa Zimbabwier som lyckas fly in i Mocambique, från slaveriet i diamantbrytningen. Ger ett alternativ på vad som skall hända men också ett outtalat ultimatum; ”ändra er eller så hjälper vi era grannar istället.”

Jag kanske är lite fel ute men jag har uppfattat Zimbabwe som lite av en gullegris vad det gäller just bistånd under 80 och 90 talet. Ett land där man kunde göra en skillnad utan att det mesta gick till mutor som i kringliggande länder. Iallafall bland privata hjälporganisationer. Rätta mig gärna om jag har fel.

Men, Gunilla Carlsson, jag menade allvar när jag pratade om Amnesty, deras zimbabwebevakare i London är född och uppvuxen i Zimbabwe och har en lång erfarenhet av människorättsarbete. Om ni verkligen vill veta vad som händer i Zimbabwe så är det dem ni skall prata med.

DN:s artikel

Telegraph om diamanthandeln