09
Jan
12

När ekonomi är det enda vi ser.

Året är 1986, platsen är ett litet klassrum i en gudsförgäten håla i småland. Den gråhåriga lärarinnan, låt oss kalla henne Margaretha, tittar nitisk över skalmarna på sina glasögon. ”Men lilla vännen!” utbrister hon med en förfinat sarkastisk ton som bara barn förstår, ”Det här är ju helt fel!”
Eleven, som några veckor tidigare hade vaknat en lördagsmorgon och blivit ledsen över att lördagsmorgon och tecknat var inställt för att någon behagat skjuta en annan person i en stad som kallades ”Stockholm”, tittar förläget ner på sina urklipp om mordet och mumlar något om att hon inte förstår. Hennes utklipp handlar ju om politikern. Lärarinnan fnyser åt eleven och vänder sig till pojken i bänken intill. Han har med sig ett tummat idolfoto på en man i joggingoverall som löper över en klipphäll. ”jag har med mig den här bilden, som visar vilken sportig och aktiv och bra man han var” säger pojken triumferande. Lärarinnan börjar salivera av ren och skär upphetsning över hur väl indoktrinerad odågan till pojk kunnat bli. Med stolthet i blicken sätter hon fast kortet på den anslagstavla som sedan det omtalade mordet har utgjort ett litet altare till politikers liv och gärning.
9 år senare möter eleven läraren som sitter i andra änden av spektrat, läraren som pratar om den fria tänkande individen och om planekonomi och kommunism som roten till all ond låg kvalitet. Den, vid det här laget ganska luttrade eleven, suckar och önskar att hon kunde sätta Margaretha och den nya läraren, låt oss kalla honom Gunnar, i samma rum och låta dem slåss om saken istället för att försöka övertyga eleverna om vad som är rätt.

Okej, nog med dagbokssvammel. Till poängen, vi har gjort upp med vårt förflutna kring kommunistiskt ekonomiskt tänkande. Planekonomi ger dålig kvalitet. Vi har dunkat varandra i ryggen över hur väl vi tagit till oss experiment kring ekonomi och produktion gjorda av amerikanska forskningsinstitut. Nu är det dags att ta tag i vad som spelar någon roll i vårt moderna samhälle;

Hur jakten på lägsta pris igenom offentliga upphandlingar är lika produktionshämmande och av samma ondo som planekonomi.

Senaste exemplet arbetsförmedlingen som upphandlar kvalificerade tolkar för 118 kr/h. Det är kanske ett undantag som bekräftar regeln så låt mig istället prata om det enskilda företag som bevisar att offentliga upphandlingar är ren och skär ondska: Tieto Enator. När en kommun behöver samordna sina tjänster, när en bank vill lägga ner kontor och skicka kunderna till nättjänster, när någon kommer på den brillianta iden att digitalisera recept. Då är enator där. Trogna med lägsta budet.
Att de sedan har underbudat så infernaliskt att de sedan inte kan drifta sina tjänster utan att halva sveriges digitala infrastruktur står stilla ibland är något som man lyckas sopa under matten, iallafall just nu.

Jag vill skylla alla dåliga upphandlingar på inkompetens. Dåligt skrivna underlag för upphandlingar och beslut som fattas av dåligt insatta människor. I vårt moderna samhälle har planekonomins ”produktion = bra” omformats till kapitalistisk sparivers ”billigt = bra” utan hänsyn till det faktum att man får vad man betalar för.

Annonser

0 Responses to “När ekonomi är det enda vi ser.”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: